63 dagar kvar..

Så säger gravid appen jag laddat ner till min telefon. Låter inte allt för länge kan man lungt påstå. Men mycket har hänt, händer och skall hända innan dess. 

Vi har spenderat vår semester vecka i Sverige hos svärföräldrarna, en bra och skön vecka, med mycket program. Flygandet, bilåkandet och allt gick bra. Svälda ben, och sura uppstötningar är något jag lever med, men utöver det allt okej. Sammandragningarna har börjat komma oftare och bejbin där inne är mycket aktiv. Hela magen vrids då den rör sig och sparkar.

Bland mycket annat på vår resa, så hann jag också provköra barnvagnar och få en massa tips av sambosyster. Så tacksamt.

Efter hemkomsten hade vi Mamma på besök, med henne shoppade vi bejbikläder och prövade ännu mera barnvagnar. Fina dagar var det likaså.

Vi har nu alltså införskaffat en hel del bejbiskläder. Som just nu hänger på tork. Vi har gemensamt tvättat dom, och skall sedan vika dom in i bejbins byrå. Samt småningom bädda bejbisängen, då lakanen till den blir torra. Små steg mot ett familjeliv, i vår väntan. Spännande tider.

Ett stort beslut gjorde vi också då vi reserverade vår vagn. En Emmaljunga Nitro, beige med svart rutmönster. Kändes som en djungel, att leta vagn, och dessutom är dom dyra. Men tillslut beslöt vi oss, att satsa på kvalitet. Å hoppas att vi valde rätt.

Såklart kommer tankar som 'tänk om något händer då bejbin föds, så den inte klarar detta liv' 'tänk om den dör'.... ju mera man förbereder och ju närmre dagen d vi kommer. Men tryggt känns att vi, kan prata mjukt och öppet även om detta. Vi kan inget veta om det ännu, likasom ingen annan kan. Men förbereder, hoppas och ser framemot att träffa, krama och leva med vår busbejbis gör vi varje dag.

Annat som komma skall är då det obligatoriska i vårt liv. Alltså rådgivningsbesök. Moderskapspoliklinik besök. Hjärtklinikbesök. Psykologbesök. Samt att fundera kring olika stöd man får med specialbarn, hyra/köpa bejbisskydd till bilen och små saker som finns uppskrivna på vår minneslista.

En envis förkylning har jag på g. Så är tacksam över att ha semester och bara vara och ta dagen som den kommer. Njuta, känna bejbisen och längta.

andra besöket på hjärtkliniken

Vi har nu gjort vårt andra besök på hjärtkliniken. Denna gång med en annan kardiolog. Vi blev lika bra om inte bättre mottagna denna gången som den första. Den djupa kunskap, den noggrannhet, den familjära stämmningen samt svenska betjäningen på kliniken gör oss så tacksamma, lugna och trygga i det hela. 

Kardiologen undersökte bejbins hjärta, lite mer än en timme, förklarade sedan att allt såg så bra ut som det i detta skede kan göra. Vi fick ställa vår frågor och han svarade. Detta besöket var den första förberedelsen inför förlossningen, för att allt ska gå så bra och snabbt till som möjligt då bejbin föds så antecknar kardiologerna allt och gör en klar plan på de områden de kan just nu. Så allt skall vara så bra förberett som bara möjligt. Det vi fick veta är att efter födseln kommer vi och/eller bejbisen att vara från dagar till veckor på sjukhuset, alltså på hjärtkliniken, för observation eftersom det är när bejbisen föds som allt sker. Lungorna skall fungera, hjärtat skall slå... då kan det tillkomma komplikationer, och därav bör bejbisen vara under uppsikt. Blir bejbins tillstånd kritiskt efter födseln, krävs intensiv vård. Men som det nu ser ut krävs ingen intensiv vård, enbart vård på hjärtkliniken och fortsatta planer för kommande liv, operationer och sådant.

Det var besöket i korthet, vi fick veta mycket ingående om hur hjärtat ser ut, hur det nu fungerar och hur det skall bli. Men det är på en sådan komplicerad nivå att jag just nu väljer att inte gå in på det.

Nästa besök på hjärtkliniken kommer vi att få besöka olika rum och operationssalar. Samt träffa vår egen sjukskötare, en socialsköterska, samt en av den i teamet som utför hjärtoperationer på småbarn. Kommer att bli intressant. Vi är även djupt tacksamma över detta, känns fint och tryggt att veta hur allt ser ut och ha pratat med en del av teamet på hjärt och barnkliniken.

Vårt lilla hjärtebarn kommer att nå upp till ungefär 40% av den kapacitet som en människa med friskt hjärta har, i olika fysiska aktiviteter. I framtiden kommer den kanske att behöva byta ut sitt hjärta, utöver operationerna. Men vi hoppas på att bejbisen blir en stark en, och skall orka leva och njuta i sin takt så att den får växa och bli fullvuxen.

Sådant. Utöver besöket inte så mycket extra. Bejbin är otroligt aktiv och sparkar jätte mycket så att hela magen hoppar. Värmeböljan tar på mina krafter. Svårt att sova pga svullnad i ben och fötter. Ibland känns det som om benen strax exploderar. Huvudvärk har jag ibland. Men bara jag minns att dricka samt vila (trots att jag då känner att jag borde borde och åter borde göra det ena eller det andra) så är det nog den bästa medicinen, och då som jag mår bäst.