Vår dotter S föddes den 16 augusti får jag väl börja med att skriva. Hon föddes helt 'normalt' och fick 9/10 poäng. Hon mådde väldigt bra då och allt var i sin ordning..
Förlossningen var en upplevelse men summa summarum efter alla helvetiska sammandragningar och värkar, med hjälp av lustgas&ryggmärgs bedövning, så var det, det häftigaste jag gjort, så jätte härligt att krysta få känna och visa jävlar anamma och sedan få världens häftigaste resultat: vårt eget barn, en livslevande, ny, tom, okänd minimänska. Herregud sån känsla!
Det är ofta så med barn som har ett hjärtfel, att när dom föds mår dom som bäst, innan allt börjar. Senare då allt börjar utvecklas och växa kam mera komplikationer uppstå.
Det var jätte härligt att äntligen få se henne på riktigt, eftersom det kändes att man sett henne så många gånger redan pga våra extra ultraljud och andra undersökningar många gånger i månaden under hela graviditeten. Hon var helt underbar!
Vi spenderade några dagar på sjukhuset och sen kom vi hem. Livet som en familj började. Totalt ny situation och väldigt omvälvande. Dag för dag lärde vi oss småningom känna varandra. Vår dotter visade sig redan från de första levnads dagarna ha ett starkt temperament. Hon grät mycket i början vilket var jätte tungt. Hennes landning på denna planet var inte så lätt; gråt, magont osv.
Vi trodde kanske som första gångs föräldrar att spädbarn äter och sover. Vilket inte var fallet med dotter S. Dom tre första månaderna kan man nästan räkna sovda timmar. Likaså tysta lugna stunder. Det hände väldigt sällan. Stöd fick vi. Å "det är positivt att hon orkar skrika så mycket, det betyder att hon trots sin sjukdom är stark". Så är det säkert men tuffa tider var det.
Vi gick normalt hos rådgivningen plus besök på hjärtkliniken i början varje/varannan vecka.Hon uppföljdes jätte noga. Eftersom det som i alla spädbarns liv ju är i de första månaderna mycket händer och skall hända.
- S första operationen gjordes vid två månaders ålder. Det var en så kallad "band operation". Helt lätt, så gjorde dom det trångare för blodet att flöda. Med hjälp av ett band. Jag är väldigt dålig på att sätta ord på vår dotters sjukdom och på att förklara operationer och det som utförs. Eftersom det har varit pappan i detta hushåll som kan det bättre, så har han fått förklara.
Hursomhelst var hon alltså inlagd på avdelning k4. Hjärt avdelningen för barn i lite mer än en vecka. Det var stora känslor och upplevelse för denna familj. Eftersom man köar får man sin operationes tid väldigt nära inpå. Vi fick vår veckan innan. Så det planerade dopet och första mötet med mormor&morfar, farmor&farfar samt fastrar, farbröder och kusiner blev allt annat än som planerat..
Där sätter jag punkt nu. Å fortsätter i nästa inlägg. På återseende!
