Mycket har hänt.

Ja, som sagt förut så är denna blogg en dagbok som uppdateras mer sällan. Men bättre så än aldrig. Skall i korthet försöka sammanfatta och tänka vad som hänt sedan sist. Nästan en månad sedan, vilket betyder en hel del. Här följer först en lista med punkter, sedan kan jag tillägga känslor och tankar kring det viktigaste senare.

• Road'trippat en hel del.
• Fått besök av min bror&hans sambo.
• Kört hemhem tillsammans med dom ovan nämnda.
• Spenderat en vecka i mitt hemhemma. Träffat många människor och gjort trevliga saker.
• Hämtat bejbis vagnen.
• Förberett det sista.
• Städat klädskåp. Lagat mat och fryst in.
• Fått inbrott i bilen för andra gången.
• Träffat vänner. Lunchat samt ätit middagar med och hos vänner.
• Njutit av sista sommaren.
• Dejtat.
• Varit på bio, minigolfat och annat mysigt.
• Fått massor med blommor av den blivande pappan.
• Blivit överraskad med babyshower av underbara kära vänner.
• Varit på många rådgivningsbesök.
• Varit på Ultraljud undersökningar.
• Gått rundvandring på hjärtkliniken, intensivvårds avdelningen samt besökt BB.
• Haft lite olika känslor.
• Ätit en massa knäckebröd.
• Blivit billösa.
• Haft vänner på kaffe.
• Fått mera sammandragningar.
• Börjat fundera på förlossningen.
• Lackat tånaglarna, ett projekt i sig då man är gravid i nionde månaden.
• Funderat på namn åt bejbis.
• Konstaterat att magen vuxit sig stOr.
• Besökt Åland.
• Promenerat vid havet.
• Pratat med hjärtkirurger..barnmorskor..läkare..psykolog..
• Packat BB väskan.
• Och säkert mycket mycket mera som jag ej kommer på just i denna stund.

 Ja, som sagt mycket händer och har hänt. Många tankar och känslor. Främst då kring den kommande dagen d. Bejbins födselse. Vi har som sagt besökt både bb:n och hjärtklinikens intensiv avdelning. Dessa besök väckte naturligtvis många tankar och känslor hos både mig och blivande pappa.

Det är svårt att beskriva det exakta läget såsom det kommer att vara efter födseln och vid födseln eftersom ingen vet. Samtidigt som vi tillsammans med de olika inblandade har det väl förberett och planerat. Men så mycket kan hända. En sak är dock säker att människor med enorm kunskap har vi runtom oss, så allt kommer nog att gå bra.

Men visst kändes det lite ledsamt att se bejbisarna ligga i sina plast sängar, inslangrade på intensiv avdelningen. Som blivande pappan uttryckte, så kom det nog en liten tår i ögat just då. Tanken på att vår bejbis också kanske ligger där, och att vi får besöka den bara på besöks tider är nog ärligt ganska hjärtskärande. Men som tur har vi mentalt en längre tid kunnat förbereda oss på detta, men det blev mera verklighet och allvar av det hela efter besöket kan man lungt påstå.

Högst antagligen kommer vår bejbis och blivande pappan att ganska så snabbt efter att den kommit till världen gå till intensiv vårds avdelningen för uppföljning och vidare planering. Det är då ett liv börjar, och då allting händer så. Å jag kommer att stanna på förlossningsavdelningen utan bejbis, sålänge tills jag mår så bra att jag orkar och får åka efter min lilla familj. Som tur så handlar det bara om att åka rullstol genom en tunnel så är man vid hjärt/barnkliniken. Men tanken på detta är inte den lättaste, varje mamma önskar ju få vara nära sin bejbis och sin älskade Sambo i dessa ögonblick.. men så kommer inte jag att kunna vara. Men vi hoppas och ber att allt skall gå bra, och att jag orkar vara stark just då. Jag vet att min älskade sambo och blivande pappa kommer att fixa detta galant och är glad att bejbis åtminstone får han en av oss med sig oftare.

Situationen just nudå, vecka 37+2. Vi var på ultraljud idag och bejbis väger uppskattningsvis 3036g. Jag är öppen 1 cm. Det syntes att den övade på andningen och rörde sig väldigt mycket och bra. Under besöket väcktes dock lite oro pga läkaren tyckte att bejbins hjärta hade förändrats och att huvudet kanske såg lite väl litet ut. Men efter noggrannare undersökningar med b.la EKG av bejbin samt extra ultraljud så kunde det konstateras att allt nog var som det skulle. Skönt!

Mina lever värden är lite förhöjda och jag lider av klåda. På grund av detta är jag nu under uppföljning och skall imorgonbitti och ta olika blodprov.

Nu närmar det sig nog med stormsteg känner jag på mig. Å eftersom bejbis har så bra vikt så är det ju bara bra. Känner dock att jag inte har sten koll på hur och vad jag borde göra under min förlossning, men hoppeligen visar och lär de inblandade mig mera sedan på plats och ställe då det gäller. Jag vill göra det till vår egna upplevelse, och har således inte läst eller tittat särskilt mycket på saker om förlossning. Jag vill tro på att jag tillsammans med den blivande pappan har den kraft, styrka och kärlek som behövs och hoppas på att allt kommer att gå bra.

Jag och magen i vecka 35.

EKG på bejbisen i vecka 37+2.

Kram!